Danish National Vocal Ensemble (Concert Review - Skånska Dagbladet, 2010)

Körsång när den är som allra bäst
Veljo tormis är en levande legend med mycket betydelse för estnisk musikliv och körsång, men hans musik är som mycket annat som händer på den sidan östersjön ganska okänd i Sverige, När DR vokalensemblet , den danska radions kammarkör gästade malmö i onsdags fick publiken två exempel på hans breda spektrum och dessutom se honom själv- han var närvarande vid konserten .
vejlo tormis har ägnat mycket arbete åt den gamla estniska sångtraditionen "
regilaul ". Denna härstammar från den baltisk-finska stamkulturen som var härskande före de första korstågen från väst. Även om stammarna och deras traditioner är försvunna sidan länge har denne kultur blivit en viktig del av den estniska identitetshistorien .
Med fötterna i denne musik har Tormis skrivit Jannilaulud, Midsommarsånger.
Verket innehåller många typiska folkmusikelement: växlingar mellan solo och kör, statiska refränger för att nämna något. Men tonspråket är intet aldrigt , snarare den typ av postmodernism som omhuldas i nutida baltisk musik, det är mjukt och tilltalande med vissa saltkorn.
men publiken fick också stifta bekantskap med Vejlo Tormis andra sida, tonsättare av modern lyrik i två dikter av ERnst Enno, en författare som inflerats av både buddism och kristen mysticism, I dessa verk var tonspråket friare och betydeligt intressantare även om också dessa präglades av tonal harmonik.
Nu var det inte bara musik av Tormis som stod på programmet. Två verk af Francis Poulenc för manskör fick ett utsökt framförande, liksom Sergej Rachmaninovs Ave Maria ur hans Vesper .
Dessutom fyra hymner ur Gustav Holsts tonsättningar av rig veda , hinduismens heliga texter, för mig och antagligen för de flesta andra är Gustav Holst den svulstiga och ganska ointressanta orkestersviten Planeterna men i dessa tonsättningar för harpa och damkör visar han en annan sida med spännande harmonier och egenart rytmik DR vokalensemblet är en kör som med sin förstedirigent Stephen Layton kommer nära absolut perfektion: underbar tät klang, mästerlig dynamik och fulländad precision. Även om vi i publiken belönades med ett extranummer så var det säkert fler än jag som önskade sig ännu mer
Choir singing at its best
Veljo Tormis is a living legend with a lot of importance for the Estonian music scene and choir singing, but his music is like so much that is happening on the side of the Baltic, relatively unknown in Sweden.
When The DR vokalensemblet, the Danish radio's Chamber Choir visited Malmö on Wednesday the audience got two examples of His broad spectrum and also got to see him-he was present at the concert.
Vejlo Tormis has worked hard with the old Estonian song tradition "regilaul". This one comes from the Baltic-Finnish tribal culture that was prevalent before the first crusade from the west.
Although the tribes and their traditions have disappeared long ago, this culture has become an important part of the Estonian identity story.
With his feet in this music Tormis has been written Jannilaulud , Midsummer Songs.
This work contains many typical folk elements: change between solo and chorus, static choruses to just name something. But the musical language is never old, rather the kind of postmodernism as cherished in the contemporary Baltic music, it is soft and appealing with some grain of salt.
But the audience also had the opportunity to learn about Vejlo Tormis other side, a composer of modern poetry in two poems by Ernst Enno, a writer who influences by both Buddhism and Christian mysticism, in these works the musical language was significantly freer and more interesting even though these songs were also marked by tonal harmonics.
It was not just music by Tormis, which stood on the program. Two works by Francis Poulenc for male choir had an excellent performance, as well as Sergei Rachmaninoff Ave Maria from his Vespers.
In addition, four hymns from Gustav Holst compositions of the Rig Veda, The Hindu sacred texts, for me and probably for most others it is Gustav Holsts bombastic and rather uninteresting orchestral suite The Planets that is know, but in these compositions for harp and female choir, he shows a different side with exciting harmonies and individuality in rhythm DR vokalensemblet is a choir who with its first conductor Stephen Layton, comes near to absolute perfection: A beautiful thick sound, masterful dynamics and flawless precision.
Although we in the audience were rewarded with an encore, there was certainly more than I who wanted even more ….
Lars-Erik Larsson